No Substitute

Delat barnbidrag: Fick besked från FK att överklagan skickats till länsrätten. Händer väl inte så mycket nu över sommaren.

Vårdnadstvist: Barnens mamma skriftligen meddelat tingsrätten att hon “för närvarande” inte tänker flytta från Malmö och att hon vill att vi diskuterar och löser våra förehavande utanför rättssalen. Fullt förståeligt, då hon inte haft en chans att genomföra sin plan under rådande omständigheter. Jag hoppas slippa en upprepning av detta innan barnen är stora nog att ta egna beslut. Man kan inte slita små barn ifrån sin hemmiljö, långt bort från den ena föräldern och släkt och vänner, samt absolut aldrig splittra en syskongrupp, som hennes plan var. Fullkomligt absurd, vilket alla officiella instanser bekräftade.

Återstår att ordna upp vardagen så att barnen kan fortsätta gå i skola och på dagis som vanligt.

När vi för första gången tog upp ämnet i ett telefonsamtal i måndags kväll 25/6 så fick barnens mor naturligtvis spel när hon fick höra att jag inte alls tänkte acceptera hennes “förslag” utan att jag istället hade anlitat advokat. Fick höra diverse hot och förolämpningar innan hon slängde på luren.

Dessutom ansåg hon att det då var helt meningslöst att vi gick till “samarbetssamtal” på familjerättsbyrån, “eftersom jag ändå inte vill” göra som hon föreslagit. Fungerar inte riktigt så, så den bokningen har jag ändå skickat in.

Sen var det dödstyst i flera dagar, ända till fredag kväll. Då ringde hon och pratade lite med barnen. Osäker på om hon ville pratat med mig, men då hon lade på under samtalet med minsta barnen antog jag att hon inte var särskilt intresserad.

Vi får se hur stämningen blir när barnen ska lämnas hos henne på söndag eftermiddag.

Skickade in min överklagan via signerat epost 20 juni.
Inte fått någon respons om den alls hittills.

Däremot fick jag en obehaglig överraskning kl 18.14 den 15 juni.
Då ringde barnens mor och berättade att hon “under en längre tid funderat på att flytta till Bergkvara i Småland” (ligger i närheten av Kalmar, drygt 30 mil från Malmö där vi bor idag). Dessutom ville hon ta två av våra tre barn med sig! Dvs att de skulle bo uppe hos henne och bara någon gång ibland träffa mig och det tredje barnet. I hennes val att göra så hade hon också “bestämt” att det vore bäst om hon tog med sig de två stora barnen (pojken på 3,5 år och flickan på 7 år) och låta vår pojke på 1,5 år bo kvar hos mig.

HELT FÖRVIRRAT!
Jag blev så överrumplad att jag inte kom för mig att bara skrika NEJ rakt i hennes öra, utan började svamla om hur det skulle gå till och ställde praktiska frågor om olika saker. När vi avslutat samtalet och jag lugnat ner mig lite var det givetvis exakt den inställningen jag tog. Fast då jag vet hur hon fungerar förstod jag att det inte var lönt att diskutera med henne, utan istället tog jag kontakt med advokat (ett antal, faktiskt) för att se till att hon inte fick sin vilja genom.

Alla jag talade med, jurister, famljerättsbyrån, kollegor, släkt och vänner, sa alla samma sak: Fullkomligt oacceptabelt och absolut inte i barnens intresse.

Barnens verklighet finns i Malmö och där ska den förbli.
Vad barnens mor väljer att göra med sitt liv är upp till henne,
men barnen stannar här!

One evening an old Cherokee told his grandson about a battle that goes on inside people. He said, “My son, the battle is between two “wolves” inside us all.

One is Evil.
He is anger, envy, jealousy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.

The other is Good.
He is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion and faith.”

The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather: “Which wolf wins?”

The old Cherokee simply replied, “The one you feed.”

Väntar på avslaget efter icke-respons eller vägran från mamman att än en gång skriva under anmälan av delning av barnbidraget. FK skickar automatiskt blanketten till den andra parten (läs: mamman) om den inte är underskriven av båda och väntar sedan en tid innan de anser ärendet avslutat, varefter de tar sitt beslut om avslag och skickar ut besked till den ensamt sökande parten (läs: pappan).

I förmiddags fick jag ett samtal från en mycket trevlig handläggare på Försäkringskassan som informerade mig om att tyvärr fanns det ingenting FK kunde göra om inte mamman vill skriva under anmälan om delat barnbidrag. Damen i luren beklagade sig över att denna mycket olyckliga och djupt orättvisa lag skapar ideligen många klart onödiga konflikter mellan annars sansade föräldrar. Det åligger inte FK att ha någon officiell åsikt, men den gängse uppfattningen bland de riktiga människorna bakom namnet Försäkringskassan är att de är mycket besvikna att detta mycket föråldrade sätt att se på föräldrarollerna får sådana stora ekonomiska konsekvenser samt orsakar en massa tjafs, som handläggarna inte har någon som helst bot för.

(Samtalet gick under en stund över till att handla om vårdnadsbidraget som också kritiserades hårt, då det kommuner tillåts att inte införa bidraget, om de inte vill. Alla sådana regler är frustrerande värdelösa att arbeta med inom FK.)

Avslutningsvis rekommenderades varmt jag att stå på mig och att inte ge upp när avslaget kommer från FK, utan direkt formulera en bra överklagan och sedan hålla fast vid den hela vägen upp. Om det väl blir en lagändring (vilket Johan L från Nya Moderaterna också insinuerade) så kan den genomföras ganska snabbt. Så brukar det i alla fall vara, försäkrade handläggaren.

Tack så mycket för det väldigt trevliga och uppmuntrande samtalet!